– Men jag ville ju inget annat än att få vara hemma i lugn och ro, och kanske få en kram.
Olivia Trygg Larsen växte upp med alkoholmissbruk i familjen. Foto: Cecilia Beronius
Under Olivias uppväxt var det ingen som yppade ett ord om vad som hände bakom den putsade ytan i Djursholms Ekeby, en välbärgad del av Stockholm. När samtalen äntligen kom igång – flera år senare – hände desto mer. Ur insikter om barns stora ensamhet när en förälder missbrukar skapades barnrättsorganisationen Trygga Barnen där Oliva Trygg Larsen varit generalsekreterare fram till förra året och fortfarande är aktiv på heltid.
Vet precis hur det är att tro att man är det enda barn som upplever detta.
Olivia berättar om en kärleksfull barndom där hon tyckte det var lite pinsamt att mamma och pappa kramades och kysstes öppet i köket. Men sedan hände något.
– Pappas beteende förändrades när jag var åtta eller nio, men det var först i tolvårsåldern som jag förstod att det hade med alkoholen att göra. Han var min stora förebild och alltid rolig att vara med, men nu kunde han bli ironisk, sarkastisk och elak. Det är klart att det påverkade mig.
Samtidigt förändrades stämningen hemma.
– Det gick inte att ta på, det var något som jag inte kunde sätta ord på – och jag minns att jag oroade mig för att det skulle bli skilsmässa.
Och det fanns alltid en anledning för Olivias pappa att dricka. Om det inte var stressigt på jobbet, så var han en charmig middagsvärd vid de många bjudningarna i hemmet.
– Han var alltid uppmärksam och snabb att fylla på alla gästers glas, då kunde han ju dricka mera själv.
Och det dracks ganska mycket i den socialt aktiva omgivning där Olivia växte upp. Alkohol till de vuxna, cola till barnen – det var det vanliga upplägget vid grannträffar och grillpartyn.
– Min mamma var medberoende långt innan någon av oss visste vad det begreppet betydde. När hon och pappa skulle dela på en flaska vin hällde hon upp extra mycket till sig själv så att flaskan skulle ta slut fortare och pappa inte skulle dricka så mycket. Och ingen pratade om det som pågick.
Olivias pappas alkoholmissbruk eskalerade i samband med att han sålde sitt bolag med minst tio år kvar till pensionen. Från att vara en framgångsrik AD med egen reklambyrå hade han plötsligt ingenting att göra – och nu gick det snabbt nedåt.
– Jag visste aldrig vad jag skulle komma hemma till, skulle han ligga bakfull och sova på soffan?
Efteråt har Olivia förstått att hennes mamma grät på väg hem från jobbet under den här tiden. Själv rymde hon till stallet.
– Det gick både fort och långsamt utför. Pappa var fortfarande snyggt klädd och vi blundade för verkligheten, vi ville inte se. För oss var en alkoholist någon som låg på en parkbänk och var helt utslagen.
Det fanns tillkämpade vita perioder, men de upplevde Olivia som ännu jobbigare.
Jag tror inte han förstod hur illa han gjorde mig och hur mycket det skadade min självkänsla.
– Han blev så oberäknelig, fällde sårande kommentarer och tryckte ner mig. Jag tror inte han förstod hur illa han gjorde mig och hur mycket det skadade min självkänsla.
Vändningen kom vid jultiden när Olivia gick i nian. Julen var extra viktig för familjen Trygg som alltid hållit hårt på traditioner.
– Allt skulle vara perfekt. Men när pappa började prata om snaps till sillen kämpade mamma ihop ett annat julbord med skaldjur för att slippa undan snapsdiskussionen. Det resulterade istället i förslag från pappa om ett glas vin, och mamma ville ju inte ha bråk, men det blev förstås inte bara ett glas. Det blev många glas och sedan hittade vi en whiskyflaska i brödkorgen.
Nu var Olivia 15 år och gick ofta omkring med en klump i magen.
– På något omedvetet sätt tog jag alldeles för mycket ansvar. Jag kollade hela tiden att alla mådde bra, jag till och med följde med min syster in på toaletten för att försäkra mig om att inget kändes fel.
Alla iakttog hur mycket pappan drack den här julaftonen, men fortfarande var det ingen som sade något. När han bad om påfyllning serverade Olivias storasyster demonstrativt ett glas vatten.
– Då gick han med tunga steg mot köket. Jag kan fortfarande höra hur det lät. Sedan fick mamma upp honom på övervåningen och alla släktingar låtsades fortfarande som om ingenting hänt. Den här tystnaden var vårt stora gemensamma problem.
Några dagar efter jul försvann Olivias pappa spårlöst.
– Vi ringde runt till alla hotell och sjukhus vi kunde komma på, men han fanns ingenstans.
Olivias pappa älskade Fantomen, och när hennes mamma frågade efter Mr. Walker, en karaktär i serien, fick hon napp på ett hotell.
– Trots det totala krisläge som rådde är det ändå fint att tänka på hur väl mina föräldrar kände varandra, säger Olivia nu när många år har gått.
Efter den här händelsen sökte Olivias mamma Agneta hjälp hos en alkohol- och drogterapeut, och Olivia minns att hon själv blev otroligt upprörd när terapeuten sammanfattade att ”ja, han är troligtvis alkoholist”.
– För mig var alkoholist synonymt med ett parkbänksfyllo. Jag rusade ut ur rummet och skrek ”du känner inte min pappa!”
Men nu började även den äldre systern ställa krav och familjen samlades i en typ av intervention där budskapet var: ”Vi vill att du ska få hjälp, och det finns en plats på ett behandlingshem där du ska vara inom 48 timmar, annars blir det skilsmässa”.
– Jag var inte med vid den här konfrontationen, jag ansågs för liten. Jag växte upp nästan som ett ensambarn eftersom mina syskon är 11 och 16 år äldre. Men jag hade ju förstått väldigt mycket av vad som pågick, så det var redan där ett rätt tydligt tecken på okunskap om barns upplevelser av föräldrars missbruk.
Pappan valde inte behandlingen, utan blev sjukare och sjukare.
– Jag blev rädd för honom. Han kunde ringa mig 48 gånger på en dag för att han ville ha kontroll över mig som inte varit med vid familjeuppgörelsen.
Det var fruktansvärt, och jag var så ensam i allt detta.
Nu pågick bodelning och pappans pengar flödade ut på hotell, taxiresor – och sprit.
– Det var fruktansvärt, och jag var så ensam i allt detta. Han kunde ringa och påstå att han hade cancer och att jag måste ta farväl. Han försökte manipulera mig på alla tänkbara sätt.
Hittills hade Olivia fortsatt att ljuga inför sina kompisar och entusiastiskt berättat om vilken fantastisk jul familjen firat. Men en dag ställde hon sig upp i klassen och sa precis som det var – att hon hade en pappa som missbrukade alkohol och att det påverkade hela familjen.
Och gensvaret var stort. Det visade sig att många kände igen sig i hennes berättelse.
– Det är så intressant att jag hade så många kompisar som också ljög.
Olivias mamma började i terapi, och hade också insett att även yngsta dottern behövde hjälp.
– Jag tog många olika kontakter innan jag fick rätt stöd. Och tyvärr är det fortfarande svårt för barn att hitta rätt hjälp.
Med mer kunskap kom också insikter om beroendesjukdomen.
– Jag förstod att det inte var pappa som lämnade familjen, det var alkoholen som tog beslutet åt honom. När jag själv vågade vara öppen kände jag mig inte lika ensam längre. Det var ett otroligt viktigt steg.
Familjen Trygg var inte socialt utsatt, det fanns pengar till läxhjälp och resor. Men det som hände de här åren har satt starka spår som behövt bearbetas.
– Det är klart det är fantastiskt att ha fått resa, men jag hade inga närvarande vuxna och jag ville inte åka bort, jag ville bara vara hemma. Pengar är bra, men den trygghet jag behövde kan inte köpas.
Alkoholen tog Olivias pappas liv i maj för tolv år sedan.
Nu lägger hon all kraft på att använda sina erfarenheter för att hjälpa barn i liknande situationer genom stiftelsen Trygga Barnen som hon byggt upp ihop med sin mamma. Och hon är stolt:
– Efter mer än 10 år är vi ett större gäng på kansliet och har 70 aktiva volontärer över hela landet. Allt skapat bara av en stark vilja.
Trygga Barnen – stöttar med egna erfarenheter
Trygga Barnen är en religiöst och politiskt obunden stiftelse med uppgift att stötta barn och unga som lever i eller har växt upp i en familj där någon har problem med missbruk. Visionen är att alla barn får det stöd och den trygghet de har rätt till. De som arbetar i Trygga Barnens stödverksamhet har egna erfarenheter av att vara anhörig till någon med missbruk och psykisk ohälsa.
Trygga Barnen erbjuder stödchatt via Snapchat samt gruppträffar, enskilda samtal och aktiviteter i Stockholm. Verksamhet finns runt om i hela landet genom lokala hjältar som fungerar som en länk mellan barnen och stödet i den kommun som den lokala hjälten verkar. De lokala hjältarna arbetar även med informationsspridning i den egna regionen.
Trygga Barnens verksamhet omfattar också föreläsningar på skolor där ambassadörer berättar om sina egna bakgrunder, som barn i liknande situationer kan relatera till. Genom att synas i skolor kan stiftelsen även fånga upp barn och unga som behöver stöd gällande en vän. Även föreläsningar för vuxna erbjuds.
Trygga Barnen är en av de organisationer som Systembolaget samarbetar med i projektet Barndom utan baksmälla.