Ulric Hermansson är socionom och alkoholforskare vid Karolinska Institutet och har varit kliniskt verksam vid Riddargatan 1 i Stockholm, mottagningen för alkohol och hälsa, sedan starten 2011. Redan år 2002 disputerade han på en avhandling i ämnet, och sedan dess har han forskat kring alkohol i relation till arbetslivet och vilka insatser som kan minska riskerna för negativa konsekvenser för såväl arbetsgivare som för medarbetare.
– Vinsterna är många och uppenbara: man minskar risken för arbetsplatsolyckor och alkoholrelaterade skador, personalen har bättre hälsa och sannolikt kan även sjukfrånvaron reduceras.
På gruppnivå finns visst belägg för att en policy har effekt på medarbetarnas konsumtion. Policyn måste då tydligt ange arbetsgivarens syn på alkoholkonsumtion, men också vad som kommer att hända om policyn inte följs.
På individnivå finns andra instrument, och här menar Ulric Hermansson att företagshälsovården både kan och bör spela en nyckelroll.
– Företagshälsovården har utmärkta förutsättningar att ta upp frågan om alkoholvanor i samband med de vanliga hälsoundersökningarna.
Företagshälsovården både kan och bör spela en nyckelroll i det preventiva arbetet”, säger Ulric Hermansson, här på Systembolagets årliga alkoholforskningskonferens på Skarpö i maj 2024.
Foto: Tomas Enquist, Progress media lab.
Börja med små insatser
Det handlar om en typ av samtal som kallas screening och kort rådgivning, där medarbetaren får fylla i ett formulär med tio frågor om sina alkoholvanor och i vissa fall även lämna ett blodprov. Om svaren i formuläret indikerar en riskkonsumtion får medarbetaren en muntlig återkoppling. Metoden har i ett flertal studier visat sig vara kostnadseffektiv och fungera väl för att identifiera alkoholproblem i ett tidigt skede. Och tvärtemot vad man kanske skulle tro tycks anställda inte ha något emot att få frågor om sina alkoholvanor. I en studie som genomfördes på ett stort svenskt företag var det bara sex av 333 tillfrågade, under två procent, som nekade.
– Det handlar mycket om hur man närmar sig ämnet, säger Ulric Hermansson. Det är viktigt att inte vara konfrontativ och säga ”du dricker för mycket”, utan hellre ”dina svar indikerar på risk – vad tänker du om det?”. Om man undviker moraliserande och skuldbeläggande kommer de flesta snarare känna sig sedda än anklagade.
Den absoluta majoriteten har inga som helst alkoholproblem, men i vissa fall beskriver den anställde en alkoholkonsumtion som kan vara riskabel eller som redan hunnit få negativa konsekvenser. Det finns idag inget som talar för att man med utgångspunkt i problembilden kan förutspå vilken behandlingsinsats som kommer att vara effektiv i det enskilda fallet. Därför, menar Ulric Hermansson, bör man tillämpa en trappstegsmodell där man börjar med en begränsad insats och sedan ökar efter behov.
Steg 1: Screening och kort rådgivning
Det första trappsteget i denna modell består just i screening och kort rådgivning. I en del fall räcker det med screening och kort rådgivning för att personen ska klara av att minska sin alkoholkonsumtion på egen hand.
Steg 2: Fördjupad bedömning
Om det inte är tillräckligt kan man gå vidare med en fördjupad bedömning som även den kan ske inom ramen för företagshälsovården. En metod som visat god effekt i flera studier heter The Drinker's check-up, DCU. I Sverige används ofta en DCU-baserad motsvarighet som kallas ”hälsokoll alkohol”. Här används en kombination av kvalitetssäkrade bedömningsinstrument och tester av biologiska markörer för att identifiera alkoholrelaterade problem och bedöma omfattningen. Efter genomgångna tester hålls ett återkopplingssamtal där man diskuterar resultaten. Det primära syftet är att individen ska få djupare insikter i den egna problembilden och på så sätt motiveras att förändra sina alkoholvanor.
Steg 3: Behandling
I de fall ytterligare åtgärder krävs är det tredje steget att erbjuda behandling. Det kan handla om motivationshöjande samtalsbehandling och läkemedelsbehandling, var för sig eller i kombination. Samtalsbehandlingen syftar bland annat till att individen ska lära sig att identifiera högrisksituationer och utarbeta strategier för att hantera den typen av situationer om och när de uppstår.
På senare år har digitala interventioner, alltså stöd och/eller behandling via internet, kommit att spela en allt större roll. De här interventionerna är ofta baserade på kognitiv beteendeterapi, KBT, och en växande mängd evidens talar för att dessa interventioner har god effekt för att minska alkoholkonsumtion och förbättra utfall av behandling, både när de används som enda insats och när de kombineras med konventionella insatser. Digitala program som också innehåller stöd av en rådgivare tycks ha bättre effekt än när programmen används som ren självhjälp för egenvård.
Läkemedelsbehandlingen kan bidra till att minska alkoholbegäret och därmed risken för återfall.
– Till och med det här tredje steget finns det som regel inga krav på att koppla in specialistvården, säger Ulric Hermansson. Och så länge det gäller socialt etablerade personer som har ett arbete talar forskningen för att korta, tidsavgränsade insatser har lika god effekt som mer omfattande behandlingsprogram ifråga om att reducera alkoholkonsumtion.
Steg 4: Specialistbehandling
Ibland krävs mer omfattande behandlingsprogram, exempelvis återfallsprevention eller tolvstegsbehandling. Den typen av insatser genomförs då av andra aktörer, ofta i nära samverkan med arbetsgivare och företagshälsovård.
Ulric Hermansson menar att det finns flera fördelar med att hantera alkoholproblematik med hjälp av företagshälsovården, som med sin breda kontaktyta kan uppmärksamma potentiellt riskabel alkoholkonsumtion i ett tidigt skede – då det fortfarande är relativt enkelt att åstadkomma förändring.
– Många som vet med sig att de har problem värjer sig mot tanken att de skulle kunna vara föremål för traditionell beroendevård som de uppfattar som både stigmatiserande och tidsödande. Då är tröskeln för att ta hjälp av företagshälsovården betydligt lägre och insatserna tar inte mycket tid i anspråk.