– Det är aldrig för tidigt att söka hjälp, säger hon. Nykterheten gör att jag kan leva det liv jag valt och som gör att jag mår bra. För mig finns absolut inget ”dricka lagom”.
Nu skriver hon på sitt första bokmanus – en brutalärlig berättelse om flickan från Dalarö som tog sitt första glas när hon var tio år.
Josefin Dahlberg är som ett positivt energiknippe när hon numera använder sin kraft till att förmedla sina lärdomar om vad som behövs för att må bra – främst till unga tjejer. Via sin blogg och sin podcast informerar hon om verktyg för personlighetsutveckling och skriver texter som inspirerar till att vara rädd om sig själv, välja rätt och, enkelt uttryckt, på så sätt kunna skapa ett drömliv.
Men för inte så många år sedan använde hon sin inneboende kraft på ett djupt destruktivt vis.
– När jag hittade alkoholen var det ett fantastiskt sätt att döva känslor av otillräcklighet. Jag kände aldrig att jag dög, men alkoholen gjorde mig oövervinnerlig. Drickandet blev mitt sätt att självmedicinera mot ångesten och mitt svarta hål i bröstet.
Ohanterliga känslor
Det gick snabbt överstyr och redan vid 15 års ålder var Josefin besatt av att kunna dricka normalt.
– Det var så uppenbart att jag hade problem, men jag och mina kompisar pratade om det där hela tiden, att jag skulle kunna dricka normalt. Vi hittade på strategier om att jag bara fick dricka det ena eller det andra och att de skulle ta hand om mitt kreditkort. Det fungerade naturligtvis inte alls, men jag var helt fixerad vid att hitta den där balansen som de flesta andra har.
Hon beskriver känslan i början av en festkväll:
– Först dämpas allt obehag och all osäkerhet. Det är helt underbart. Sedan kommer en fas när de här känslorna förstärks igen och till slut blir de ohanterliga.
Enda sättet att slippa undan nu är att dricka ännu mer – tills jag får
en blackout. Josefin är ute fyra, fem kvällar i veckan, dricker hejdlöst och söker uppmärksamhet och bekräftelse genom att göra allt från att spela död till att balansera i öppna fönster. Otaliga gånger försvinner hennes saker och hon vaknar upp i okända sängar utan att ha en aning om vad som hänt eller hur hon hamnade där. Eller så vaknar hon upp i en iskall trappuppgång och minns inget om vem som slängt ut henne.
Ljög och snattade
– Det är lättare att luras när man växer upp utanför stadsmiljön, säger hon. Jag umgicks med äldre killar och hade mina äldre systrar som förebilder. Jag ljög, snattade och övertalade för att få som jag ville. Jag gav mig inte förrän jag var på ytterligare en fest, och varenda gång skulle jag bevisa att jag kunde dricka normalt. Nu låter det helt galet, men det var så det var.
I arbetet med boken har Josefin bestämt sig för att inte undanhålla något från den destruktiva tiden i alkoholens våld. Hon känner att hon gjort upp med de här åren och att hon kan distansera sig. Men hur öppen hon än har varit med sina närmaste, som varit det största stödet brytningen med drickandet, tror hon ändå att det kan bli jobbigt för familjen att få vissa delar svart på vitt.
– Som mamma vill man kanske inte veta allt, särskilt inte det här galna bekräftelsebehovet när det gäller killar och vilka farliga situationer det ledde till. Men kan min berättelse hjälpa en enda ung tjej är det min plikt att vara helt uppriktig, säger hon. Allt annat vore bara egoistiskt.
För mig finns absolut inget dricka lagom.
– Jag och min nykterhet är alltid prio ett. Det är ett ständigt pågående arbete eftersom nykterheten är en färskvara. Josefin Dahlberg, influencer med egna digitala plattformar och två företag, har varit nykter i åtta år. Och detta vid 29 års ålder.
Hon censurerar inte heller det faktum att hon stulit pengar på alla arbetsplatser där hon haft någon typ av påhugg eller anställning.
– Jag hade sex mobilabonnemang parallellt eftersom det alltid försvann någon mobil. Idag har jag inga problem med att berätta helt öppet, men samtidigt tänker jag förstås på hur fullständigt vansinnigt det är att mer eller mindre varje kväll ha haft ett stort antal timmar där jag inte hade en aning om vad som hänt. Det är väldigt långt ifrån ett bra liv.
Spriten tog pappans liv
För fem år sedan dog Josefins pappa till följd av sitt drickande. Han blev bara 62 år – och självklart har hon funderat över betydelsen av det genetiska arvet. Under sin uppväxt kämpade Josefin, som det enda av syskonen, för att verkligen umgås med sin pappa sedan föräldrarna skilt sig när hon var två år.
– Han bodde högst ett halvår på samma ställe, men jag gick dit ändå. Jag ville verkligen ha en pappa. Ibland var det ett alkoholisthem, ibland en husbil, någon gång en lägenhet. Han skulle föreställa konstnär, men hade supit bort alla sina talanger. Han kunde inte äga något, allt gick till kronofogden. Min pappa levde helt utanför samhället, men på något sätt lyckades han ändå klara sig – och jag
försökte verkligen hålla kontakten.
Josefin hann bli nykter innan pappan dog, men själv tog han aldrig tag i sina problem.
– Vi ställde honom aldrig till svars. Det enda jag krävde av honom var ”ring mig inte när du är full”. Det fanns ingen medvetenhet om beroende som sjukdom när jag växte upp.
Det var när Josefin fick hela sjukdomsbilden klar för sig genom sin egen utveckling som hon kunde släppa ilskan mot sin pappa. Hon erbjöds hjälp för sina problem i flera omgångar, men det var först när hon drevs av en helt egen vilja till förändring som vändningen kom.
– Jag var så ung och ändå kände jag att ”jag orkar inte en dag till”. Jag kommer att gå sönder om jag inte slutar dricka och jag måste styra upp det själv.
Rädd om nykterheten
Och det gjorde hon med behandling, universitetsstudier och ett målinriktat entreprenörskap. Nu har det gått åtta år och Josefin är oändligt rädd om sin nykterhet. Det är det viktigaste av allt. Varje vecka pratar hon med sin mentor som hon haft kontakt med ända sedan hon bröt med alkoholen.
– Jag jobbar fortfarande med att hantera de här mörka känslorna utan att dämpa dem med alkohol. Det går bättre och bättre, mycket tack vare meditation.
Varje dag påminner hon sig själv om att hon ska fortsätta vara nykter:
– Åtta år är ingen garanti. Jag oroar mig inte, jag vill verkligen inte dricka, men jag vet också att det är ett pågående arbete att fortsätta så här. Det är för många som tror att man måste supa bort både jobb och familj innan man kan ta itu med sina problem. Det är bara sorgligt. Tiden är värdefull!
Jag kommer att gå sönder om jag inte slutar dricka.
Josefins fem viktigaste:
- Sök hjälp så tidigt som möjligt.
- Truga aldrig på någon alkohol, det är bara respektlöst.
- Se alltid till att det finns alkoholfria drycker.
- Säg så här om någon dricker för mycket: Jag oroar mig och vill ditt bästa. Vill du prata om det?
- Säg så här om någon är medberoende: Det går inte att förändra någon annan, man kan stötta och finnas där, men det är inte ditt ansvar.
Den här artikeln kommer frånAlkoholrapporten 2018.